Historia i artalHistoria i artal    StutthofStutthof     WesterplatteWesterplatte   


Andra StäderAndra Städer
Mina BöckerMina Böcker
HistoriaHistoria
IdrottIdrott
KulturKultur
RestaurangerRestauranger
SponsorerSponsorer
TransportTransport
TurismTurism


Kartuzy – en liten stad bara 30 minuter väster om Gdansk. Här finns ett av de finaste exempel på gammal Pommersk arkitektur. Kartuzy är ett kloster i vilket munkar levde fört 200 år sedan. Deras huvud sysselsättning var att tänka på döden...
För 620 år sedan levde i Rusocin en rik riddare. Han hette Jan och hade en vacker syster. Hon var så förtjust i sig själv att hon vågade påstå att hon var vackrare än Jungfru Maria som var avbildad i en lokal kyrka. Den vackra kvinnan ville tvinga sitt följe att bekräfta det hon sade, men ingen vågade detta. Hon blev mycket arg och sprang skrikande av ilska ut från kyrkan. Framför ingången väntade Djävulen på henne. Han grep henne i sina armar och flög med henne till helvetet. Kvinnan tappade en av sina tofflor som senare hittades av en vallpojke. Jan, kvinnans bror, bestämde sig för att gruna ett kloster och uppföra en kyrka på detta ställe för att sona sin systers synd och skona henne från den eviga fördömelsen. År 1380 hämtade han en liten grupp munkar från Prag, dessa kallades – Kartusier, vilket givit namn åt kyrkan/bygden. Några år senare stod klostret och kyrkan färdigbyggda. Klostret hette Maria Paradis.
Kartusierna var eremiter och hade mycket stränga regler. De levde ett enkelt och asketiskt liv, var vegetarianer, de hade svurit ett evigt tystnadslöfte, de fick inte prata med varandra och de måste ofta uppreppa två ord på latin: ”Memento mori” – ”Jag minns döden”. Munkarna levde i små enskilda hus – eremer. Varje erem bestod av 5 rum: sovrum, dagrum, arbetsrum, oratorium och en förstuga. Det var kallt inne, inredningen var enkel och varje munk levde ensam. Det fanns ursprungligen 18 eremer i klostret, nu finns bara en kvar. Trots sina klosterlöften var de giriga och rika och mest intresserade av pengar. Orden upplevde sina glansår på 1600-1700-talen. När norra Polen 1772 inkorporerades i Preussen, blev munkarna undersåtar till den preussiske kungen. 1823 upplöste han orden...
Det nuvarande klosterkomplexet var tidigare mycket större, det är bara några få byggnader som har bevarats: kyrkan, refektoriet, en erem, en brunn och rester av den gamla ringmuren. En kuriositet är taket på kyrkan – det ser ut som en likkista och den skulle påminna munkarna om livets gång och att de måste förberedda sig för det eviga livet efter detta. Kyrkan innehåller många fina, gamla minnesmärken och konstverk: altarskåp, målningar, tavlor och skulpturer. Inredningen kommer från 1600-talet och från 1700-talet. På en av tavlorna – ”Korsfästelsen” ser man Sigismund III Vasa – Polens och Sveriges kung. Han besökte klostret 1598 och stannade en natt i den bevarade eremen.
En annan svensk kung kom på besök i Januari 1703. Karl XII var på väg under en av sina många krigsexpeditioner. Han soldater stannade i klostret några månader, men han kom själv bara hit vid ett tillfälle. Soldaterna bodde i trädgården och vaktade ingången till klostret som de hade gjort till sin förskansning. Trots att det var ett klosterområde umgicks soldaterna med kvinnor, drack brännvin och sjöng fyllesvisor. I lägret fanns ca 200 soldater. En gång kom plötsligt kungen för att inspektera sina soldater och sammanträda med Greve von Holstein. Han tittade på munkarna som hälsade honom och vände utan att säga ett enda ord. Han gick till sitt rum, åt en enkel lunch och besökte sina soldater. På kvällen lämnade han klostret.
En annan Svensk kom hit lite tidigare och stannade för evigt. Erik Brahe, en anhängare av Sigismund Vasa i hans strid med farbrodern Karl (hertig av Sörmland). Efter Stångebro svek denne Sigismund och försonade sig med Karl, deltog t.o.m. i rättegången och Linköpings blodbad. Några år senare ändrade han sina politiska åsikter igen och reste till Polen. Han tillbringade ett par år vid det kungliga hovet och efter sitt olyckliga äktenskap med Elisabeth von Braunschweig von Lüneburg bosatte han sig i Kartuzy och tillbringade resten av sitt liv i klostret. Han dog 1614 och begravdes i kyrkan.
Klostret hade också sin lokala avdelning i Gripsholm nära Stockholm. Den svenska avdelningen hette ”Pax Beatae Mariae Virginis” – ”Den välsignade Jungfru Marie Fred”. Orden grundades ca 1485-1498. Orden i Gripsholm upplöstes 1526 av Gustav Vasa.

Tillfartsväg: Gdansk-Zukowo-Kartuzy; ca 30 km, ca 45 minut.