|
Redan några år före II Världskriget planerade
tyska myndigheter i Gdansk att grunda ett koncentrationsläger
för Polacker. Redan 1936 började man förbereda listor över "oönskade
Polacker".
Kriget började i Westerplatte (Gdansk) den 1-sta
September 1939. Samma dag häktade man ca 1500 personer och den
2-dra September skickade man den första gruppen av 150 fångar
till Stutthof (ca 6 mil öst om Gdansk). Den 2-dra September började
den långa och tragiska historian för tiotals tusen människor.
1942 kom till Stutthof första fångar från
andra europeiska länder och på det viset blev lägret ett
internationelt läger.
I Juni 1944 blev Stutthof ett förintelseläger när
stora transporter Judar från Ungarn och Lithauen kom till
Stutthof. Under hela perioden mellan 1939 och 1945 blev lägret
10 gånger större än i början och bestod av 36 underläger.
Från och med den 2-dra September 1939
till och med den 9-de Mai 1945 passerade nästan 110 000 män, kvinnor
och barn dödsporten i Stutthof. På grund av det hårda
arbetet, smittosama sjukdomar, hungersnöd och förtvivlan avled
tusentals människor. Flera andra fångar avrättades på
galge, arkebuserades, mördades i gaskammaren , slogs ihjäl eller
avled under den s.k. "dödsmarschen" under vintertiden i 1945,
när hela lägret evakuerades av tyska funktionärer. Sammanlagt
dog eller mördades ca 65 000 människor i Stutthof mellan 1939
och 1945.
 Dödsporten
- när man passerade den upphörde man att vara en människa, man
blev bara ett nummer. Man levde i en pågående rädsla
för döden. Döden kunde komma på många olika sätt -
hunger, sjukdomar, ett dåligt väder, brutala funktionärer,
sklavarbete, arkebuseringar, gaskammaren, cyklon B, fenolinsprutningar
direkt i hjärta och många andra metoder att förinta människan.
De tyska soldaterna brukade skoja genom att säga att det fanns
många vägar till lägret men bara en enda väg ut: genom skostenen.De
metoderna uppfanns av människor mot andra människor...
Gaskammaren - Brevid
krematoriet ligger gaskammaren. Den började fungera i 1943 och
användes först för att desinficera kläder och skor. I Juni 1944
kom till Stutthof stora transporter med judiska kvinnor från
Ungarn och Lithauen. Gaskammaren fick en funktion till - man förgasade
där fångar: judiska, rysska och polska. För att göra det
snabbare avstod man från att registrera på kontoret
de nya fångarna. I Stutthof använde man samma slags gas
som i Auschwitz - "Cyklon B". Det tog 20-30 minuter för att förgasa
60-80 personer... På det viset mördade man i Stutthof ca
4000-5000 personer. Deras lik brände man i krematoriet och deras
askor sprödde man ute i skogen.
Krematoriet
- Ända till 1942 brände man lik av de avlidna eller mördade
fångarna på ett bålställe ute i skogen. Men
eftersom effektiviteten var för låg, bestämde lägrets ledning
att bygga ett krematorium. Det blev färdigt 1942 och brännandet
gick mycket fortare. Krematoriet arbetade dygnet runt; i ugnar
som man monterade där kunde man bränna 8-10 lik på en gång...
Koncentrationsläger
Stutthof
Lägrets historia kan man dela i 3 perioder:
1939-1942: fångarna bygde det gamla lägret;
de började med några baracker som blev färdiga först under
våren 1940; undel hela perioden bodde de i några tält
- utan toaletter, badrum, rinnande vatten och sjukvård;
under den första perioden avled eller mördades flera tusen fångar
1942-1944: man uppförde det Nya Lägret, Germanenlager,
Sonderlager och ett läger för Judar, samt krematoriet och gaskammaren;
ett genomsnittligt antal fångar på lägret når
25-30 000 personer; 1942 kom till Stutthof första fångar
från andra europeiska länder och på det viset blev
lägret ett internationelt läger.
I Juni 1944 blev Stutthof ett förintelseläger
när stora transporter Judar från Ungarn och Lithauen kom
till Stutthof. Under hela perioden mellan 1939 och 1945 blev lägret
10 gånger större än i början och bestod av 36 underläger.
1945 - mellan Januari och April 1945 försökte
man att evakuera ca 25 000 fångar från Stutthof till
Tyskland; man behövde en billig arbetskraft; under den s.k. "dödsmarschen"
dog de flesta och nådde aldrig sitt resemål...
Från och med den 2-dra September 1939 till och med den 9-de
Mai 1945 passerade nästan 110 000 män, kvinnor och barn dödsporten
i Stutthof. På grund av det hårda arbetet, smittosama
sjukdomar, hungersnöd och förtvivlan avled tusentals människor.
Flera andra fångar avrättades på galge, arkebuserades,
mördades i gaskammaren , slogs ihjäl, fick en fenolinsprutning
direkt i hjärta eller avled under "dödsmarschen". Sammanlagt dog
eller mördades ca 65 000 människor i Stutthof mellan 1939 och
1945.
I Stutthof fungerade 5 olika underläger:
a) lägret för kvinnor (och barn)
b) lägret för män
c) lägret för Judar (f.o.m. Juni 1944)
d) lägret för nordiska medborgare (Norge, Danmark, Finland) -
Germanenlager
e) Sonderlager - här placerade man medlemmar av famlilier av de
tyska officerare som organiserade ett atentat mot Adolf Hitler
i "Varglyan" i Juli 1944
Arbetet
Fångarna var den billigaste arbetskraften
för tyskarna. Man behövde inte betala för deras tid, man kunde
använda så många personer som möjligt. Polacker, Ryssar
och andra fanns överallt, i alla de länder som okuperades av Tyskland.
Varje fånge var tvungen att jobba. De som var sjuka eller
svaga mördades på sjukhuset med en fenolinsprutning.
Fångarna jobbade på en vapenfabrik,
på verkstäder, på tyska bondegårdar, i skogen
och i transportkolonner. Man jobbade kl. 6,00-12,00 och 13,00
- 18,00; varje dag, 7 dagar i veckan, 30 dagar i månaden,
året runt. Flera fångar avled under det hårda
arbetet - särskilt de som jobbade i skogen och i transportkolonner.
En stark och frisk fånge levde i genomsnitt 6 månader.
Mat
Fångarna åt 3 gånger om dan: kl.
5,30 frukost (en bit bröd, lite marmelad och en kopp kaffe); kl.
12,00 lunch - soppa som lagades av ruttna grönsaker eller nässla;
kl. 19,00 - efter kvällsapellen samma mat som till frukost. Varje
fånge fick ca 25% av de kalorier som en vanlig människa
behöver för att kunna leva. De flesta fångarna vägde i genomsnitt
35-40 kg. Hunger var den dominerande känslan bland alla fångar.
De åt allt: gräss, smådjur, avfall från köket,
råttor, möss och allt som man kunde få tag på.
Tyska funktionärer och soldater hade det mycket bättre
|
